I en av de mest oväntade vändningarna i ett tvistemål under min långa karriär som juridisk skribent drabbas en 75-årig man av en mångmiljonsmäll. Jag har följt målet från början och även gjort en podd med kärandens ombud som du kan lyssna på här.
Det handlar om en 61-årig kvinna som tillbringat varje sommar sedan barnsben i en stuga på Muskö. När hon kom ut till stugan en höstdag 2019 hade en skövling ägt rum på hennes tomt. Allt insynsskydd försvann när hennes granne med hjälp av en trädfällare tog ner 31 av hennes träd varav 29 tallar. De flesta träden var mellan 75 och 100 år gamla.
Kvinnan känner sig så traumatiserad att hon sedan dess inte satt sin fot i stugan. Hon valde att stämma såväl grannen som hans 75-årige trädfällare. Kvinnan hävdade att det varit mycket värdefullt för henne och hennes familj att fastigheten varit insynsskyddad med hjälp av gamla och vackra träd. De fällda tallarna var mycket mäktiga och har dessutom skyddat mot väder och vind.
Hon vill därför återställa tomten som den var med hjälp av likartade träd från en plantskola i Tyskland. Detta till en beräknad kostnad av 4,6 miljoner kronor. Det är bara det att domstolarna är ovilliga att tillämpa återanskaffningsmetoden. Inte minst efter avgörandet i HD (NJA 2015 s. 199) där i stället fastighetens minskade värde skulle ligga till grund för beräkningen av skadeståndet.
Den metoden valde också tingsrätten och dömde ut 350 000 kronor till den drabbade kvinnan.
Med den summan blir det förstås svårt att återställa tomten i närtid. 61-åringen valde att överklaga domen till Svea hovrätt och det är här målet vänder på ett mycket uppseendeväckande sätt. Normalt sett skulle utgången ha blivit densamma i båda domstolarna eftersom hovrätten gör exakt samma bedömning av rättsläget som tingsrätten.
Ändå slutar det med att 61-åringen nu kan se fram emot 4,6 miljoner i ersättning för att återställa sin tomt (se bilden). Hur är det möjligt? Svaret tycks vara att den 75-årige man som på uppdrag av 61-åringens granne utförde trädfällningarna på ett mycket oväntat och rent av obegripligt sätt ändrade inställning i hovrätten till gagn för 61-åringen.
I tingsrätten hade trädfällaren vitsordat att återanskaffningskostnaden motsvarar yrkat belopp på 4,6 miljoner kronor. Och det är ju ofarligt så länge domstolarna är överens om att inte tillämpa den typen av skadeståndsberäkning. Följdriktigt behövde han som tidigare nämnts bara betala 350 000 kronor solidariskt med grannen i tingsrätten.
I hovrättens dom som du hittar här anges att trädfällaren ”endast invänt mot skadeståndsskyldigheten som sådan” och att ”Om hovrätten kommer fram till att han är skadeståndsskyldig har han gått med på att betala det yrkade beloppet”.
Det är alltså denna förändrade inställning som får så genomgripande konsekvenser. En domstol kan ju inte gå emot en parts vilja oavsett hur oväntad partens inställning är. Men var det verkligen trädfällarens vilja som kom till uttryck här eller vilar allt på ett missförstånd? Blendow Lexnova har talat med en av hovrättens ledamöter som försäkrar att trädfällarens inställning var tydlig och inte gick att missförstå.
Målet avgjordes utan huvudförhandling, på handlingarna som det heter. I en inlaga den 17 september 2021 skriver trädfällarens ombud: "[Trädfällaren] vitsordar att likvärdiga träd går att införskaffa. [Trädfällaren] vitsordar att återställandeprincipen och reparationsprincipen skall tillämpas".
I sådana här fall är det inte ovanligt att domstolen kommunicerar per telefon med parterna för att reda ut oklarheter. Det är precis vad som skett här. I ett samtal den 2 november 2021 hörde referenten i målet, hovrättsassessorn Axel Zacharoff, av sig till trädfällarens ombud, en jur. kand. med enskild firma utan anställda. Enligt tjänsteanteckningen anges att "[trädfällarens ombud] uppger att [trädfällaren] har samma inställning till skadeståndets beräkning som i tingsrätten".
Vidare anges att "[trädfällaren] godtar inte att återanskaffningskostnaden ska ligga till grund för skadeståndsberäkningen". Men den 15 november ändrar sig ombudet och vill meddela att den föregående tjänsteanteckningen inte stämmer. "På fråga uppger [ombudet] att det stämmer att [trädfällaren] således invänder mot skadeståndsskyldigheten som sådan men inte mot klagandens beräkning av skadeståndet".
Cirka ett år efter ovan nämnda samtal och inlagor, i samband med att domen börjar närma sig, den 28 oktober 2022, hörde referenten av sig till trädfällarens ombud på nytt. Så här återges samtalet enligt tjänsteanteckningen: ”Jag frågar om det är rätt uppfattat att [trädfällaren] vitsordar det yrkade beloppet som skäligt i och för sig och att han alltså går med på att betala yrkat belopp om hovrätten, i likhet med tingsrätten, skulle komma fram till att han är skadeståndsskyldig. [Trädfällarens ombud] bekräftar att jag har uppfattat [trädfällarens] inställning rätt”.
Trädfällaren påstås alltså här gå med på att betala 4,6 miljoner i stället för 350 000 kronor.
Medan grannen som ju ligger bakom hela upplägget och i vars intresse trädfällningarna skedde döms att solidariskt med sin trädfällare betala 350 000 kronor av de 4,6 miljoner kronorna.
Det är inte svårt att föreställa sig trädfällarens missnöje med sitt ombud efter det här. För det kan knappast ha varit trädfällarens inställning som kom till uttryck i inlagorna eller telefonsamtalet. En annan fråga som inställer sig är hur processledningen skötts här. Borde inte referenten ha blivit förvånad över trädfällarens inställning och ställt en mängd följdfrågor för att undanröja missförstånd?
Ska trädfällaren gå till HD och kräva undanröjande på grund av rättegångsfel? Eller ska han stämma sitt ombud för vårdslös rådgivning? Eller stämma sin uppdragsgivare som oriktigt sa att hans granne gått med på fällningarna?
Helt klart är i alla fall att den 61-åriga fastighetsägaren nu vunnit en mycket oväntad seger och kan börja se fram emot att besöka sin stuga igen.